Jag kan verkligen inte skriva allt på svenska känns det som. I 11 år har jag skrivit ALLT på engelska. I skolan, i dagboken, läste böcker, i skolan och även hemma när päronen talar engelska. Ja, dem talar engelska med mig, eller snarare svengelsk-finska. Det är bara för komplicerat för min lilla ärthjärna. It's a serious mindfucker! Man hör att päronen pratar på finska, slänger ut engelska ord till mig och jag svarar med en stammig röst och kan själv inte uppfatta vilket språk jag talar. Jag vet ärligt talat inte vad jag babblar om nu. Jag blev väckt på världens näst-underbaraste sätt (underbaraste är när hunden slickar på ansiktet). Mor ringde och talade om för mig att vi fick lägenheten vid Täby C. Fan apropå centrumet så måste jag kirra nya kläder, fast i stora staden dvs. Det är en tröst för mig också. Jag avskyr mig själv för att känna glädje genom att få kläder/skor/anything. Jävla materialist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar