Big girls don't cry

Klockan är 23.35 och jag är inte ett dugg trött. Jag har inte inte bloggat på länge så what the hey, har varken haft tid eller ork. Det dyker upp en massa pop-ups direkt i nyllet på mig. Inte så värst mysigt att blinka och sen helt plötsligt står en kvinna och viker ut sig eller att få veta att man kan få gratis Harry Potter screensavers när man egentligen bli lurad med virus. Jag har förmodligen vänt på dygnet. Det pirrar konstant i magen för skolstarten. Vad ska jag förvänta mig? En klass med 6-7 andra med samma psykiska besvär som jag, ett gymnasium med ca 1400 andra elever som kollar konstigt på en, eller bättre betyg? Jag vågar inte ens tänka på saken. Jag vågar inte tänka på att det faktiskt kommer att hända oavsett hur spännande det kan vara. Det är frustrerande hur negativ jag har varit den senaste tiden. Hur mycket jag än försöker att vända på det så går det åt pipan. Batteriet tar ju givetvis slut någon vacker dag, mitt dog för ett väldigt bra tag sen. "Efter regnet kommer solsken", ja det är klart. Här har man upplevt mycket sol och har fått paraply när det spöregnar. Jag tackar vissa människor för det. Enda prioriteten just nu är att få den där jävla lägenheten vid Täby C. Jag orkar inte isolationen eller att bli fängslad i mitt eget hem.

i'll be your mirror, reflect what you are